Hunden är som Guds gåva till människan, änglar på vår jord som visar oss det goda bland oss. Men när det är dags för dessa änglar att lämna livet på jorden, så finns det ingen som gråter mer än den återstående familjen. .
Många har redan känt, eller lärt känna denna krossande sorg när en familjemedlem lämnar oss. Detta porträtteras så vackert i ”En hunds bön”. Av författaren Beth Norman Harris som publicerade texten i Chicago Tribune efter att hennes älskade hund hade gått bort. Hon bestämde sig för att skriva en dikt om hans död, som en hyllning till det liv de hade delat tillsammans.
Var snäll mot mig, min älskade ägare, för inget hjärta i hela världen är mer tacksamt för din vänlighet än mitt kärleksfulla hjärta.
Krossa inte min själ med en pinne, för även om jag skulle slicka din hand mellan slagen, så är ditt tålamod och förståelse bättre för att lära mig saker som du vill att jag ska göra.
När det är kallt och blött, ta mig in … för jag är ett djur och gillar inte stark vind och regn … och jag ber inte om något mer ära och förmånen att sitta vid dina fötter vid elden …
Håll skålen min fylld med färskt vatten, trots att jag inte kommer att klandra dig om den blir torr, så kan jag inte berätta att jag är törstig. Mata mig med ren mat, så jag håller mig väl, lek med mig, , jag går vid din sida och står redo och villiga för att skydda dig med mitt liv, om du är i fara.
Och min bäste ägare, håll mig försiktigt i dina armar och ge mig barmhärtig välsignelse och eviga vila … och när jag lämnar er med mitt sista andetag, ska du veta att jag är med dig, och jag är de säkraste händer.
– Beth Norman Harris
Gillade du det här? Dela det i så fall med dina vänner på Facebook!
